Så vacker lyste solen när jag och Benny befann oss ute på gärdet och gjorde i ordning inför kvällens festligheter. Hemma hos oss är det nämligen tradition att ge sig ut på gärdet för att titta när fyverkerier skjuts upp ifrån kringliggande samhällen. Det är bara att snurra runt så ser man fyverkerier åt alla håll. Det kan inte bli bättre för en som Fröken Pralin, som älskar fyverkerier (dock inte de som endast smäller).
Problemet med vår tradition de senaste åren har varit att det inte är helt enkelt att ta sig ut på gärdet i det meter djupa snötäcket. I år var vi dock mer förberedda än förra året. Med skyffeln i högsta hugg skottade han upp en gång som ledde en bra bit ned på gärdet (med resultatet att han höll på att få ryggskott).
I änden av den uppgrävda gången, som blev cirka 250 meter lång, skottade han (min älskade sambo) upp en rejäl utsiktsplats där våra gäster under kvällen skulle komma att njuta av ett fantastiskt skådespel på himlen.
Jag måste erkänna att jag tog mig tid att bara stå och njuta på denna plats. Solen var på väg ned, i skogsbrynet syntes hjortarna som sökte mat och det enda som hördes var vinden när den milt smekte min kylda kind ;). Innan jag lämnade den ganska roingivande platsen dekorerade jag den med ljus och ett litet brickbord på vilket champagneglasen ställdes ut.
Glasen står redo att fyllas med champagne när klockan slagit tolvslag!
Kände stor tillit till att kvällens gäster skulle uppskatta vår lilla överraskning.
Årets sista solnedgång, så otroligt vacker, tycker ni inte?
Läs mer om nyårskvällen i nästa inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar