Som ni känner till så håller jag på, så gott det går, att renovera upp "Fröken Pralin" (det hus i vilket verksamheten kommer att ligga). Här om dagen när jag rotade i alla kartonger och gick igenom allt möjligt som jag hittills har lyckats spara på mig, hittade jag denna underbara bild på min mamma.
Jag har alltid älskat denna bild på henne, den är fantastisk! Jag menar titta bara på hennes solhatt, hennes soldräkt, den gamla radion etc. Hon ser så glad ut! Om sanningen ska fram så har jag nog till och med tagit bilden ifrån mamma i ett svagt ögonblick, i smyg :).
Undrar vem det är som fotar henne? Är det en man hon håller av? Eller är det kanske hennes mor eller far? Nää, jag gissar på en man. Hon ser så lekfull ut på något sätt och jag tror inte att hennes föräldrar fick henne att le så, men vem är mannen? Min pappa? Men hon ser så ung ut, pappa kom väl in i bilden lite senare? Vad kan det ha varit på radion? Var den hennes?
I bilden skymtar en vit fläck upp till vänster. Det är svårt att se vad det är men jag tror att det är ett par som ligger slingrande runt varandra. Är de min mammas vänner kanske? Har hon farit iväg för att sola tillsammans med sin pojkvän och ett annat par?
Ha ha, ja, konstigt nog har jag inte funderat så mycket på vad som händer i fotografiet tidigare men det är rätt spännande att spekulera i vad det är som egentligen pågår :). Jag har nog innan varit förblindad av min mammas skönhet och i och med det inte tänkt så mycket på omgivningen :). Som sagt, jag tycker att det är en fantastisk bild och så klart ska den inte ligga i en undangömd kartong utan den ska ju stå framme, vilket den gör nu :).
Efter att jag hittat bilden på mamma så tog jag kort på den och skickade den i ett MMS till henne. Jag skrev att jag hade hittat kortet ibland alla mina gamla saker och jag talde om för henne att jag tycker att hon är så fin på det. Idag, någon dag senare, fick jag detta kort i ett MMS ifrån henne:
Denna gång var det hon som hade funnit en gammal bild på mig (till vänster) och min syster, ifrån mitten av 70-talet. Jag minns denna bild väl, eller kanske inte bilden i sig men jag minns dessa två stora dockor mycket väl. Bilden måste vara tagen i vår lägenhet som vi hade i Katrineholm (när pappa inte längre fanns med i bilden, eller gjorde han det? Jag minns inte, han försvann så tidigt i våra liv). Den julen, när vi vaknade på morgonen, fick vi dessa dockor, som vi upplevde som gigantiska, tillsammans med en liten sulky som vi drog omkring dem i. Jag vet att jag blev otroligt glad över denna julklapp och även om dockan har förvunnit med tiden så har jag iallafall den fina lilla sulkyn kvar. Den är röd och gul och innerfodret är fullt av små päron :).
Tack för bilden, mamma!
6 kommentarer:
Vilken härlig underbar bild på dig Mamma. Du ser ut att ha en mysig stund och är säker omedveten om vad som händer bakom dig, eller? ; ) Jag fick oxå Mms från mamma och de innehöll samma bild. Kommer ihåg dockorna och minns jag rätt så var det en kille och en tjej. Killen hette Tim ( tror jag). Härligt att se oss när vi var så små Siss, blir glad av bilden som visar två systrar som vill inget hellre än att gå ifrån soffan och leka med sina dockor. Ser en stor likhet till mina barn, vilket gör mig oxå glad eftersom jag inte tycker att de är särskilt lika mig just nu. Kul att de är söt som sin mor när jag var liten. Tack för ännu ett bra inlägg och att jag får vara med i dina tankar...
Åh, vilka härliga bilder och härliga tankar! =) Underbart med gamla foto.
Du måste skriva vad din mamma själv kommer ihåg om bilden.
Du och siss var ju bara sååå söta. Gulligt gjort av mamsen!
Kram
PS: Vems docka var Tim?
Mamma log när hon såg att Siss hade skrivit om bilden. Hon såg hemlighetsfull och glatt på mig och sa " jag ska berätta för er om den dagen. Jag vet vilka de var som låg bakom mig och myste och vem som tog kortet." Tyvärr lät det på henne som att mannen som myste fanns inte längre vid livet... Är förväntansfull över berättelsen..
Ja, det ska bli kul att höra henne berätta! Om ni har tur kanske hon berättar för oss alla genom att skriva ett par rader här...? Nu känner jag mig ännu mer nyfiken. Vill inte ni också läsa hennes berättelse?
Alltid lika spännande med gamla fotografier :) Precis som du så blir jag sittandes och funderar på en massa tolkningar av fotot.
Skicka en kommentar