Och snön ligger vit på taken...

...och endast tomten är vaken, eller? Ja, åtminstone kan det kännas så. Kylan är ihärdig och våren verkar dröja. Det känns väldigt tungt till och från och jag funderar ofta på att fara ut till Skavsta och boka en resa till södra europa. Igår morse stod jag och väntade på bussen och snöflingorna var stora som aldrig förr och jag svor. Jag var så trött på snön och kunde inte ens se det vackra i det längre. Jag svor och kung vinter tog i ännu mer, så pass mycket faktiskt att jag inte såg när bussen kom men som tur var så såg chauffören mig och stannade. I morse snöade det inte men istället var det -22 grader, det är som man storknar. Dock var vädret underbart när jag kom hem ifrån jobbet idag. Solen sken och det var något varmare ute. Jag kommer sällan hem när det fortfarande är ljust så jag passade på att vara ute lite. Som en blomma vände jag mitt ansikte mot solen och jag vet inte om jag inbillade mig men det kändes som att solstrålarna faktiskt värmde min själ något. När jag gick bakom knuten la jag märke till att syrenbusken faktiskt börjat knoppa. Kanske är våren inte så långt borta trots allt?

En iskall morgon, allt är isande blått.

Bilar i idé.

Schh! väck inte den bubbla som sover ;).

Utsikt ifrån gästrummet hos Fröken Pralin.

Snön ligger vit på taken...

När jag kom hem väntade mina två små prinsar i fönstret :).

En snöfrifläck mitt i solen, klart de måste trängas om den ;).

Gandhi på promenad (ni ser honom straxt i höjd med trädets rot).

Innan jag gick in började solen sakta gå ner över gårdarna på ängen. Jag var tvungen att stanna upp och dra andan lite. Solnedgångar är rätt fantastiska, eller hur!

Glädjen och värmen ifrån promenaden la sig något när jag väl gick in i huset och såg att termometern (för värmen inne) stod på 14 grader! Snabbt togs jag tillbaka till verkligheten och jag fick ta tag i hämtning av ved, eldning etc. Det positiva är att februari snart är slut och mars månad gör sitt inträde, kylan måste ju sjunka i samband med att vi går in i månad tre, åtminstone inbillar jag mig det :).